En diamant rörde vid min själ ...

Författarkursen led mot sitt slut. Alla nya ansikten hade, på bara några dagar, blivit nya vänner att räkna med.

Jag minns hur jag suckande funderade över hur skrivandet skulle få möjlighet att leva vidare i vardagen, när Kim lämnade över sitt förslag. En möjlighet öppnade sig, unik, lockande och förtrollande. En omöjlighet som kunde bli möjlighet gnistrade framför allas våra ögon. En diamant som rörde vid min själ …

”Om ni vill, skriver vi två noveller var och ger ut en novellsamling tillsammans”, säger hon på det där enkla Kim-viset. Vi tittade förvånande på varandra. Skojade hon? 

Chockerande kröp drömmen in under skinnet. Sved, brände och gav ifrån sig värme. Värme av längtan. Hjälp! Skulle vi klara det? Trevande hördes våra trånande Ja-svar. Men hur hamnade Jag här? I allt detta? Var det vår gemensamma längtan som fört oss hit?

Tänk att få hålla sin egen bok i sin hand. Se sin egen text i boktryck. I boktryck! Skimrande svarta bokstäver glimmande. Bokstäver som kommit ifrån min egen hand. Vilken glädje!

Vi fick ett mål, en mening och en stor möjlighet,

och det kommer jag för alltid vara ödmjukt tacksam för.

Idel Strålstjärna