Det närmade sig med stormsteg, boken hade fått ett utkast,
vi hade fått tillgång till utkastet och vi var på väg mot redigeringshelgen.
Det var dags för sista dansen, sista chansen …
Vi återkom till brottsplatsen. Färgargården i Eringsboda.
En slutlig möjlighet till justering och redigering. Kontroll
av envisa små ord som ville tränga sig in i texten. Se med nya ögon på våra
texter som varit iväg på korrekturläsning. Höra varandras texter. Njuta av
gemenskapen och kasta oss in i nya skrivarplaner.
Det magiska hände. Vi blev ett med vårt skrivarprojekt,
Färgargårdens andar. Vi levde med Färgargårdens andar, andades Färgargårdens
andar, skrattade och grät med Färgargårdens andar. Svettades med Färgargårdens
andar. Fram kom det slutgiltiga resultatet.
Boken var klar för sättning och tryckning, det var nu eller
aldrig. Allt var på sin spets, som jag såg det frammatat av pärlbandet.
Vi var alla ivriga, satt med bultande hjärtan, knutar i
magen och bultande underliv. Fångade i en stormvind. Vårt älskade barn var på väg att födas och vi var
mammor med blödande hjärtan. Vi ville vårt älskade barn det allra bästa och det
värkte att släppa taget. Vi hade turen
och fick den bästa barnmorskan av dem alla …
Idel Strålstjärna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar