torsdag 8 september 2016

Ett stort steg för en liten människa ...

Idag hände det - IDAG - Färgargårdens andar är här ...

... och det känns ända in i hjärteroten.


Vilken konstig, helt främmande känsla att hålla en nyfödd bok i sin hand. Sticka näsan i den och dra in alla bokstäverna. 


Vill du veta hur det känns? Mmm ... det luktar nytt, klistrigt, trycksvärtigt, nervkittlande och helt underbart. De styva helt orörda bladen känns mjuka mot mina fingertoppar. Herregud, det är helt magiskt! Kan knappt förstå. Mina egna berättelser i en bok, i en riktig bok, tillsammans med andra begåvade skribenter. Som Skrållan i Vi på Saltkråkan sa: "Kan du förstå det?" Overkligt men sant!
Visar IMG_6467.JPGEtt andetag och jag tänker på alla de timmar som trots allt lagts ner för att nå fram till denna underbara dag, inte bara av mig utan av alla som medverkat till bokens födelse. Borde verkligen fylla champagneglaset med hoppande bubblor och skåla för livet! För det fria ordet och för mänsklighetens stora förmåga och möjlighet att få uttrycka sig. Skåla för det underbara som pågår här och nu. Som ger mig lust att leva lite till, lite längre, lite högre, lite mer och framförallt mer kreativt.

Tack alla ni fina som funnits där för mig, ni som gett mig stöd, mod och motivation till att våga vinna livet tillbaka! Ni som gett mina drömma vingar att landa i Färgargårdens anda och Kim M Kimselius garn. Jag har sagt det förut och säger det igen, det finns ingen som du, Kim M Kimselius. Jag är enormt och ödmjukt tacksam. Du spelar i en klass för sig.


Imorgon, imorgon tänker jag fylla mitt finaste kristallglas till brädden och skåla för min nya baby och orden som bor i mina fingrar!



Idel Strålstjärna - Livs levande


torsdag 1 september 2016

Bullmamman som sprack ...

Upplever du också att drömmen om bullmamman som glatt står leende med nygräddade bullar och mjölk när barnen kommer hem från skolan, känns oändligt långt långt bort?
Bildresultat för bullmamma
Ibland har jag önskat att någon kunde gett mig en föräldrar utbildning som innehöll språkkunskaper. Jag har insett att jag måste ha problem med det svenska språket. Någon som känner igen sig? Vad jag menar är i själva verket, hur skall man göra för att tränga igenom den dimma som finns bland barn och ungdomar?  Hur svårt kan det vara undrar jag.

"Var snäll och häng upp handduken efter dig" 
Betyder precis det. Häng upp handduken på en krok som finns uppskruvad på en vägg. Väldigt enkel uppmaning.

"Häng upp jackan"
Det här är enormt svårt, det förstår jag, eftersom det finns så många krokar att välja på. Men man kan, tror det eller ej, välja en och hänga upp sin jacka.

"Plocka ur din väska, det är något som håller på att krypa ur den"
Efter att ha hoppat över samma väska mitt i hallen under en veckas tid kan det vara bra att plocka ur det som finns i den. Risken finns annars att miljö- och hälsonämnden dyker upp och utnämner vite.

"Är du gullig och plocka i ordning på ditt rum" 
Betyder att den orkan som roterat i rummet och lyckats få till klädhängare överallt kan avslutas.Det går att varje dag hänga upp sina kläder utan väderkvarnsmetoden. Och lägg märke till, utan tjat.

"Kan du duka till middagen?"
Inget svårt alls. Hämta bestick och tallrikar och ställ på matbordet. Inte ta ut tre glas och ställa på diskbänken för att därefter sätta sig och snabbchatta lite.

"Lägg smutstvätten i tvättkorgen"
Det finns en korg i samma rum där den stora fyrkantig lådan med en rund lucka finns. I korgen går det att lägga smutsiga kläder. Det går, jag lovar. Man kan även portionera ut tvätt till den fyrkantiga lådan och sätta igång en liten karusell. Istället för att förvånat och lätt aggressivt vråla ut varför träningsbyxorna luktar illa. Och ingen har tvättat. 

Den där Inge är ju en intressant man. För att inte tala om lilla Inga. Hon skulle jag vilja få fatt i och hänga upp i bh banden och läsa lusen av. Hon gör en massa sattyg och ställer till med allt möjligt otyg. Men inte en människa hinner se henne för hon är snabb som blixten en kulen vinterdag. 

"Du bara tjatar hela tiden kan du lägga av!"

"Jaha, så konstigt då. Det här är upplysningsvis inget hotell, så vitt jag vet, och inget Bed and breakfast heller".

Lite smått får man då sitt argsinta uttryck. Huvudet far runt en tio varv, varvid vitglödgande fradga börjar sippra ut ur mungiporna. Då kommer den där helt oförstående attityden, lägg märke till, från en datorspelare eller padd-anhängare, som inte ens lämnar blicken från skärmen.

"Varför är du arg?"

Ja varför i baljan ... Tror till och med fåren nere i hagen skulle fattat vinken långt tidigare. 

"Ja vad tror du, du skulle möjligtvis inte kunna hjälpa till".

"Men det är ju du som är vuxen. Du är ju förälder och skall väl ta hand om dina barn"

Hur i hela fridens namn gick det här till?

Drömmen om bullmamman sprack ...

Idel Strålstjärna


måndag 29 augusti 2016

Ja, det är sant och helt otroligt jätte jätteverkligt!

Två dagar till ...två dagar, två dagar!!!

Om två dagar finns boken "Färgargårdens andar", novellantologin där jag medverkar, rykande färsk för leverans på både adlibris och bokus.

Bildresultat för färgargårdens andar

Själv har jag inte fått mina exemplar från förlaget ännu, men det sägs att de är på väg.

Å vad jag längtar, det skall bli så spännande att få hålla i den här boken. Känna tyngden, sticka näsan i bladen, andas in trycksvärtan. Känna den där rysningen ur den underbara tanken att en del av mig finns därinne.

Jag, en del av dessa fantastisk starka kvinnor som har lämnat sina avtryck i form av sina noveller.  Jag är mäkta stolt och andäktig inför vad som skapats mitt framför mina ögon. Jag undrar just vad min gamla svenskalärare skulle sagt om hon såg mig nu. Hon som rättade mina uppsatser. De som var sida upp och sida ner. Fulla med obegriplig felstavad barndomsfantasi. Jag kan inte låta bli att låta en liten liten känsla av seger smyga sig in, trots allt.

Nu hoppas jag innerligt och önskar och längtar att också du förstås vill läsa och att du i alla fall är lite lite nyfiken ...

Måndagskram

Idel Strålstjärna


söndag 28 augusti 2016

Jag kom ut ur garderoben ...

Har du också en inre spärr som bromsar dig att verkligen uttrycka det du brinner för?  En spärr som hindrar dig från att uttala det du står för eller det du skulle vilja göra?
För mig har det varit svårt att verkligen tro på mig själv och det jag gör. Tro så mycket att jag vågat uttrycka de tre magiska orden:
”Jag är författare”.
För vad skulle folk tro? Säga? Att hon är någon som tror sig kunna något? Aj, vemmeligen hur illa skulle det inte låta? Slå sig för bröstet och tro sig vara bättre än någon annan! Det är väl ändå bättre att knipa igen och aldrig erkänna. Bäst så.
Aj, aj, aj.  Så var jag där igen, som många med mig, den där Jante. Någon som sett honom. För det måste väl vara en han, eller? Att han aldrig skulle kunna gå och lägga sig, helst dränka sig, i en slaskig geggig göl och aldrig komma upp igen. Hur kan någon som ingen sett få ta så stor plats och påverka så många? Kan man skicka en lönnmördare på ett sådant fall?
I veckan hände det magiska. En kvinna kom fram och frågade:
”Är du författare`? Jag har läst på facebook …”
och döm om min egen förvåning när jag öppnade min dörr och hörde mig själv svara:
"Javisst, och det är så fantastiskt roligt!”
Bildresultat för bild på öppen dörr
Det mina kära läsare kom direkt från mitt hjärta utan att jag hann tänka. Jag kom ut ur garderoben och det kändes helt underbart. Blev varm i hela kroppen och jag la märke till hur jag växte när jag kunde stå för det som faktiskt är jag. Så nästa gång du träffar mig:

"Fråga mig och jag skall svara".
Önskar dig en underbar söndag!


Idel Strålstjärna

fredag 12 augusti 2016

Jag vill ha din man ...

"Jag vill ha din man", säger jag till kvinnan över disken och blinkar med båda ögonen. 
Hon blirar lätt på mig med sina underfundiga samtidigt som en lätt rodnad slår upp på hennes redan rosiga kinder. 

Mannen bakom mig i kassan tittar nyfiket. Med tanke på vår stora åldersskillnad skulle jag tro att han funderar på hur det gick till. Eftersom det åtminstone bör skilja minst, jag säger minst för att vara på den säkra sidan, trettio års skillnad mellan kvinnan och mig, förstår jag honom. Det ser till och med ut som om hans tankar fluktar runt omkring hur han skulle kunna sälla sig till det nätverket. Som lyckas fånga så unga kvinnor. "Vilseledd av falsk reklam", tänker jag snabbt och ger mannen bakom mig ett snävt ögonkast.

Barnet inom mig viker sig av skratt medan jag själv i hypnosliknande takt öppnar munnen utan att få fram en stavelse. Det hysteriska i situationen späs ytterligare på när den strama kvinnan bakom disken föder fram. "På vilket sätt menar du att du vill ha honom?" Hastigt ser jag en bild framför mig. En man av tiden välbevarad, serverad på silverbricka med ett gnistrande äpple i munnen och grädde på toppen av hela härligheten. Ja, det vill säga inte på den härligheten.

Mitt inre är i uppror. Det inre barnet ligger dubbelvikt och slår sig på knäna. Stämbanden som normalt sett brukar vara väloljade har fullständigt kört slut på smörjmedel. Mitt levande frysta jag signalerar obehag och varningsklockorna är påslagna. De signalerar för fullt. Beteendefel, beteendefel, beteendefel. Därför försöker jag på något sätt styra in mina tankar på någon form av autopilot så att ljud kan komma fram ur min lekamen. Vad hjälper det. Tydligen helt stängt på bolaget idag och ingen hemma. 

Kvinnans röda färg har stegrats ytterligare några grader. Långa välmanikyrerade låtsasnaglar trummar på kassadisken. För dagen uppmålade i ljust lila. Min tunghäfta släpper äntligen och jag få fram: "Jag skulle bara vilja be, jag skulle bara vilja behöva, jag skulle behöva, kan jag få, skulle du tro att det skulle vara möjligt med juridisk hjälp av din man? Ingenting annat".

Fy sjutton för att göra ärenden på fredagar! 

Idel Strålstjärna

lördag 6 augusti 2016

Du ska inte tro det blir sommar...

Du ska inte tro det blir sommar… men det vad precis vad det blev det ...

Augusti 2016


Boken, mina kära läsare, antologin, ”Färgargårdens andar”, i vilken jag deltar, med inte mindre än sju noveller, befinner sig, i detta nu, för tryckning. Vårt gemensamma sommarbarn har bearbetats under en tid på förlaget och är på väg att födas. Den finns nu att förhandsbeställa på adlibris och bokus. Kan du fatta, jag förstår det knappt själv, den finns!




Hjärtat dunkar av ett flimrande lyckorus, dimman ligger tät framför mig, jag håller andan fast jag lever, jag lever så in i norden!


Idel Strålstjärna

fredag 5 augusti 2016

Vi återkom till brottsplatsen ...

Juli 2017

Det närmade sig med stormsteg, boken hade fått ett utkast, vi hade fått tillgång till utkastet och vi var på väg mot redigeringshelgen. Det var dags för sista dansen, sista chansen …

Vi återkom till brottsplatsen. Färgargården i Eringsboda.

En slutlig möjlighet till justering och redigering. Kontroll av envisa små ord som ville tränga sig in i texten. Se med nya ögon på våra texter som varit iväg på korrekturläsning. Höra varandras texter. Njuta av gemenskapen och kasta oss in i nya skrivarplaner.

Det magiska hände. Vi blev ett med vårt skrivarprojekt, Färgargårdens andar. Vi levde med Färgargårdens andar, andades Färgargårdens andar, skrattade och grät med Färgargårdens andar. Svettades med Färgargårdens andar. Fram kom det slutgiltiga resultatet.

Boken var klar för sättning och tryckning, det var nu eller aldrig. Allt var på sin spets, som jag såg det frammatat av pärlbandet.

Vi var alla ivriga, satt med bultande hjärtan, knutar i magen och bultande underliv. Fångade i en stormvind. Vårt älskade barn var på väg att födas och vi var mammor med blödande hjärtan. Vi ville vårt älskade barn det allra bästa och det värkte att släppa taget.  Vi hade turen och fick den bästa barnmorskan av dem alla …

Idel Strålstjärna