torsdag 14 december 2017

Länge, länge, länge - sen sist...



Min önskan att beröra och beröras dunkar som en vattendroppes ihärdiga droppande när den urholkar stenen. Du fattar. Det har återigen börjat klia i fingrarna, lusten brinner, energin finns där, orden bubblar och kokar.....

Har du tänkt på att bakom skuggande gardiner göms fortfarande psykiska sjukdomar som svaghet och misslyckande?

Det här ville jag få fast, visa, spegla och ge ett ansikte.  
Jag fångade in mitt eget utmattningssyndrom och satte den på pränt. 
Men jag ville något mer, ville följa kedjan. Ville ge sjukdomen ett uttryck. Fångad av orden. 
Den röda tråden från orsak till verkan följde längs ett böljande landskap av såriga själar med brända kroppar, blödande. Från solnedgång till soluppgång. Den röda tråden fick liv och gav sig av på egen hand. Målade upp ett land som varades. Mitt inre berördes och skakades om.  Av hela mitt väsen önskar jag innerligt att det skall göra detsamma med dig. 

Från himmel till helvete och tillbaka igen. 

Väl bekomme, imorgon kommer den, första novellen i min mikronovellsamling - Semita.

Idel Strålstjärna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar