En klassiker i storstan

Min dotter ville gå på Liseberg en dag. Då säger hon med en planerande inställning: "Vi stannar tills vi tycker det är roligt sedan går vi hem". En mycket storsint och sund inställning. En klassisk kommentar som sällan kommer glömmas. Så alla vänner idag önskar jag er en underbar dag och var du än befinner dig och vad du än gör i sommar-Sverige, stanna tills du tycker det är roligt! 

Sommar, sommar, sommar och sol önskar jag dig idag, 

Idel Strålstjärna

Tredje gåvan - Att hitta glädje i skrivandet

"Jo, men det var ju något för oss. Den där kursen".

Kim M Kimselius skrivarkurs i Eringsboda. Den klickade, berörde och den uppslukade mig. Att hitta glädje i skrivandet - det måste väl ändå vara kärnan, essensen av allt skrivande. Eller?




Livet tog över. Hösten och Kung Bore kom med vinterkylan. Där fanns inte längre plats för drömmarna. För mellan dröm och verklighet saknades språngbrädan. Tills en vacker dag när majsolen åter sken in genom oputsade fönster och landade mitt på köksbänken. Språngbrädan vecklade ut sig helt av sig själv. Gåvan kom i form av min vän som fått impulsen att ta tag i det kreativa livet. Min vän ringer och säger de där magiska orden: "Jo men om vi skulle anmäla oss till den där skrivarkursen".

Så flöt pärla nummer tre i land. En gnistrande present som spred bubblande kolsyra i hela kroppen. Det var en gåva, en pärla, för själv hade jag inte fått ändan ur vagnen. Men nu tack vare händelse nummer tre så var vi anmälda till sommarens skrivarkurs 2015. Pärlbandet började fylla på sig ...

Bränslet till drömmen var tillsatt och vägen till Blekinge rak.

A simple band of gold
Wrapped around my soul ...

... Can´t You tell I got news for You
Sun is shining and so are You


Idel Strålstjärna

Hon sa Ja...

Har inte du också råkat ut för sådana där förunderliga händelser som man ställer sig undrande inför:  "Vad hände nu?". Man ställer sig själv frågan: "Hur gick det här till?".

Just nu är jag inne i en sådan där krumbuktig resa. Där pärlor på ett pärlband bara dyker upp helt oväntat från en rad olika håll. Magnerverna hoppar av iver och livet är så spännande så jag bara ställer mig frågan igen. För hundrade gången. Hur kunde det här hända mig? Som Lisa Nilsson sjöng en gång. " Någon däruppe måste ha sett mig och tyckt att nu så är det väl ändå hennes tur ". "Lycklig, lycklig" sjöng en annan nationalskald vid namn Ulf Lundell och ja, det är precis vad jag är. 

Men nu mina vänner,
Så här började pärlbandet... 

Biljetter för två...

För drygt ett år sedan vann jag, som "av en händelse", två biljetter till bokmässan i Göteborg. Pärla nummer ett. Hur kunde det bara hända? Jag en vinnare ...Som bokmal och ordälskare har jag alltid velat åka på bokmässan, men på något sätt har bara det i sig, varit något ouppnåeligt. Knäppt jag vet, en sådan enkel sak.

Hon sa Ja ...

Med biljetterna i handen satt jag hemma på min kammare och funderade. Vem, vem,vem ville följa med? Vem var lika toknördig som jag? Vem ville hålla mig i handen, den där långa resan, till den stora, stora staden. Då, bara fanns hon där. Hon som sa ja. Hon som gjorde resan möjlig. Hon bara kom med skimmer och lyster och skratt i blicken. Hon som ingav styrka, trygghet och hopp. Pärla nummer två.   

Med tom Karbinväska gav vi oss av mot den bokbubblande mässan i Göteborg. Tafatta tog vi småsteg mot den stora vida bokvärlden. Där var den, bara låg där och väntade. I den enorma byggnaden fick vi uppleva atmosfären av alla författare, bokklubbar, förlag och hoppsan. Där stod jag och frågade förlag efter förlag. Hur går det till att bli publicerad? Jasså, ni har sådana tjänster. Hur går det till? Jaha, ja. Vi stötte på författare som hade skrivkurser och det lät så roligt, men något drev oss vidare. Min vän och jag pep runt och snubblade på Kim M Kimselius. Pärla nummer två. Jösses, har du för övrigt inte läst något av henne, gör det. Jag läste " Jag är ingen en häxa " och jag vet att båda mina barn och jag satt med andan i halsen innan den boken var slut. Något klickade och Där på Kims bokbord låg en skrivbok " Att skriva med glädje ". Den hamnade snabbt i min hand. Givetvis ville jag ha boken signerad. OCH där och då nämner hon, den där stora kända författaren, att hon höll skrivarkurser och en ny var planerad till sommaren. Vännen och jag tittade på varandra. Kunde det vara något för oss? 

Idel Strålstjärna

Jag är född i en vinbärsbuske

Om du placerar mig i doften av en vinbärsbuske förflyttas jag omedelbart tillbaka i tiden.

Min barndoms somrar tillbringade jag på landet hos bästa farmor Alice och farfar Carl. Det var sjuttiotal och de levde fortfarande delvis på sitt jordbruk. Här fanns jordgubbar, hallon, röda vinbär, svarta vinbär och vita vinbär. När allt skulle plockas dök mina gammelfastrar upp, glada i hågen över att få tjäna en extra slant. 

Mitt i allt detta plockande fick jag glädjen att lära mig sjunga visor och skillingatryck, svensktopps låtar av Stefan Borsch som "Vid en liten fiskehamn" och "Sissi": Jag grät floder av sorg över handling, hjärta och smärta innan Sanna Nielsens "Till en fågel" gjorde entré och räddade upp det hela. När sommarbarnen tyckte allt blev för tråkigt föste de ut mig på övre balkongen, som hade utsikt över alla vinbärsbuskar. Där fick jag sjunga min favorit, "den lilla vita duvan", som sjöng för fred och frihet.

Här fick man också höra orden. Meningarna som byggde historier och berättelser om andra världar. Om djur och människor, fjärran och nära, då och nu. Sagor och berättelser som skapade spänning och nyfikenhet. Kvinnorna delade sina historier och berättade sanna och uppdiktade händelser, skapade gemenskap. Trollband. Det var magiskt. Fattigt kan tyckas, men det var rikt. Jag är djupt tacksam över min barndom i vinbärsbuskarna. 

Idel Strålstjärna

Men nu är jag nyfiken, vill veta, hur var din barndoms sommrar? Skriv gärna och kommentera