Om du placerar mig i doften av en vinbärsbuske förflyttas jag omedelbart tillbaka i tiden.
Mitt i allt detta plockande fick jag glädjen att lära mig sjunga visor och skillingatryck, svensktopps låtar av Stefan Borsch som "Vid en liten fiskehamn" och "Sissi": Jag grät floder av sorg över handling, hjärta och smärta innan Sanna Nielsens "Till en fågel" gjorde entré och räddade upp det hela. När sommarbarnen tyckte allt blev för tråkigt föste de ut mig på övre balkongen, som hade utsikt över alla vinbärsbuskar. Där fick jag sjunga min favorit, "den lilla vita duvan", som sjöng för fred och frihet.
Här fick man också höra orden. Meningarna som byggde historier och berättelser om andra världar. Om djur och människor, fjärran och nära, då och nu. Sagor och berättelser som skapade spänning och nyfikenhet. Kvinnorna delade sina historier och berättade sanna och uppdiktade händelser, skapade gemenskap. Trollband. Det var magiskt. Fattigt kan tyckas, men det var rikt. Jag är djupt tacksam över min barndom i vinbärsbuskarna.
Idel Strålstjärna
Men nu är jag nyfiken, vill veta, hur var din barndoms sommrar? Skriv gärna och kommentera
Underbart inlägg. Det förflyttar också mig bakåt i tiden - jag tyckte mycket om att plocka vinbär som barn! Fast jag gjorde det utan betalning, ensam, fast med många dagdrömmar. Alla slags bär tyckte jag om att plocka, gör det fortfarande, men numera har jag inga vinbärsbuskar. :-)
SvaraRadera